När jag föll och klättrade upp

God morgon!!

Jag vet inte varför jag loggade in på bloggen nu. Jag gick återigen bara för bi datorn. Men jag kan dela lite funderingar med er. Livet i största allmänhet. Jag suger på att skriva blogg dagbok. Det blir inget flow i texten alls. Men när mina tankar får vandra fritt och jag skriver om allt och ingenting. Alltså inlägg som inte är styrt att behöva berätta mig dag. Jag har svårt för sånt..

Snart flyttar jag från Alvina är det tänkt. Då får jag återförenas med vänner familj syskon och livet. Men inte det liv jag hade innan utan ett helt nytt. Helt sjukt att jag klarade denna resa. Jag var så förtvivlad 28 Mars i år. Då polisen tog mig på öppen gata. Då jag blev inspärrad av kriminalvården på bas psykiatri och avdelning 8..

Jag var så ledsen trasig både psykiskt och fysiskt.

Mina 31 överdoser i ryggen och en överdos av dess like två dagar innan jag fick Lvm. Jag hade gett upp livet. Jag var ingen alls. Jag hade förlorat mig själv. Jag hade förlorat min Erik. I en lek av dödlig art. Hur kunde allt bli så fel.

Jag hade ett inlägg i min familjeblogg bara 6 månader innan September 2017 där jag påpekade hur lycklig jag var. Vad livet att gett mig efter 2007 då jag varit ren i 9 år och 8 månader.

Sen rev livet sönder mig från ingenstans. Jag lämnade bort barnen, jag var i trauma och tappat livslust, och var totalt utbränd. November 2017 hade jag dragit på mig ett lätt amfetamin missbruk för att ens orka gå upp på dagarna. Då hade barnen varit hos sina pappor i 3 månader. Jag och Erik mot värden. Han stötta mig va med mig bar upp mig när jag föll. Jag delade alla mina tankar med honom.

Han fick stå utanför duschen när jag duschade för jag var rädd att bli överfallen i min lägenhet. Han fick sova över hos mig för att jag var skräckslagen på nätterna. 

Vi uppfann Torsdagsfesten där jag Erik och Sudden söp och festa som grisar.Och vi hade jätte kul då. Fan vad kul vi hade.. Erik hade livet i behåll han hade inga barn att ta hand om, han var sjukskriven från sitt jobb så det var verkligen han och jag. Vi var absolut inte tillsammans utan var som syskon till varandra. En syster och en bror..

Men jag fick inte behålla Erik, Bare tre år efter mitt fall September 2017 dog Erik i från mig.

Han dog i från mig. Han lämnade mig ensam. Åter igen hade jag förlorat n del av mitt liv. Vad skulle bli av mig. Barnen var borta. Min allra bästa vän var borta. Och han valde att ta livet av sig. Så lätt så kyligt så oberört.

Jag ville då dö jag också och där av alla överdoser..

Men nu sitter jag här. Erik fick mig att tänka om på riktigt. Mycket av den resa jag gjort är tack vare Erik. Han förlorade hela sitt liv han förlorade sitt barn han förlorade sin lägenhet han orkade inte längre och tog sitt liv. Men jag vet att Erik inte hade velat att jag skulle dö utan kämpa i mot alla motgångar och kämpa för barnen och verkligen klara att bygga upp ett liv igen. Här är vi nu. Jag är snart klar med mitt lvm och min behandling. Jag är lycklig